Reflektioner

allting verkar som vanligt.
livet går liksom vidare.
en människa föds,
en människa dör,
och för vissa blir livet aldrig mer detsamma.

så många praktiska saker att lösa,
i en värld som är sig lik men ändå inte,
föreställer mig att tankarna måste gå långsamt
medan känslorna rusar fram i bröstet, magen och förlamar allt det andra.

det måste göra så förbannat ont att förlora någon man älskar.

P sa Lilla R kommer inte ens komma ihåg sin mormor.
Det slår mig,att jag knappt kommer i håg mina morföräldrar, jag har har aldrig träffat min finska morfar men jag har fantiserat om honom. Hur han var, hur han såg ut, vilket gester använde han, vad tyckte han om att äta.

En man. En människa. En förfader. Med enormt mycket betydelse även om jag aldrig träffat honom.

Människor lever på ett sätt så länge det finns någon i omgivningen som håller dem levande, genom ord, bilder osv.

Lilla R kommer kanske inte komma ihåg sin mormor på samma sätt som hennes storebror, eller som P.
Men hon kommer var väl medveten om att hennes mormor vandrat på denna jord, och vem hon var och så vidare.
P kommer hålla minnet levande.
Så är det.
/E