Borta bra men hemma bäst?

Hemma.
Känns okej - skulle känts lika okej att stanna kvar i Spanien, lapa Cava och bara göra vad man vill - inga planer, inga måsten...
Vi har haft det bra.

Vi har skrattat, umgåtts, sett nya saker, förundrats över vad människan kan åstadkomma, åkt linbana, jag har upptäckt att jag faktiskt OGILLAR HÖGA HÖJDER , käkat tapas, druckit cava, prövat nya maträtter, älskat, spelat kort, solat , badat i medelhavet och myst med O, kikat i affärer, åkt bil över allt - till alla möjliga städer, byar, platser.

Och vi har faktiskt trots allt som vi gjort inte stressat - utan bara tagit dagen som den kommer.
Underbart. Underbart.

Så borta bra , hemma bäst?

Jag vet inte ja, jag skulle som sagt kunnat stanna lite till och sitta och titta över solnedgången och spöa H i kort, lekt med O i sanden och läst långa deckare...

Men FAN vad vi behövde detta.
Jag är så tacksam över att vi kom iväg, att vi såg varandra på nytt, och upptäckte att vi fortfarande är dem vi en gång var och att kärleken finns där i högsta grad.

Puss E,