Jag vill inte åka hem.
Skulle kunna lägga mig ner på golvet och bara gråta hejdlöst.
Jag är trött, jag är ledsen och jag är uppgiven.
(Kanske är det bara hormonellt?)

Var hos läkaren idag, trodde att jag skulle få min spruta, få upp mitt järn och få känna mig som Eva igen. Men nej, inte då.
Jag vet inte vad som var värst, att hon fick mig att känna mig som en hypokondriker eller som om jag inte försökt nog när det gäller att få i mig järntabletter...jag vet bara att jag kände mig så dum, så fånig...och jag blev så ledsen.

Här ger vi inga sprutor till patienter som har värde över 80....och du har bra värden, 97 är inte speciellt lågt. Klart att du kan känna dig lite trött och så.

Kände mig så dum, dum, dum...fast samtidigt så mår jag ju dåligt.
Jag får yrselanfall, orkar inte tänka klart, trött, trött, trött och jag känner inte igen mig själv, får lätt kväljningar, har lätt till tårar....

Sen helt plötsligt ändrar hon sig, säger att jag visst ska få sprutor, 5 stycken närmare bestämt, en varannan dag klockan 08.00....i en och en halv vecka.

Känner mig förvirrad, men jag behövde dem ju inte eller vad då? Inser snabbt att där rök min semester på landet ute hos mamma..som jag längtat efter...såg mig plötsligt sitta hemma i renoveringsdammet och hur jag måste kliva upp tidigt varje morgon....
Blir jätte ledsen. Sådär JÄTTE LEDSEN.

H dum på telefonen, vi bråkar, jag lägger på, vill inte åka hem, stannar kvar på jobbet och fördriver tiden...H ringer, jag svarar inte, ...
Jag är trött, trött, trött - orkar inte, vill inte, tänker inte.....