Fredagskväll

jag mår faktiskt bättre.
olidligt trött men avsevärt mycket bättre.
så skönt.
det är som om hjärnan sakta men säkert börjat vakna igen.

såg det lilla livet på en skärm,
en liten "räka" med antydningar på armar och ben,
det lilla hjärtat som dunkade - snabbt, snabbt.
jag kände hopp.
jag kände en längtan.
jag vill så gärna ha detta barn.
Gode Gud, låt mig få behålla detta barn?? Snälla?

Lilla O var delvis ledig idag från dagis, bara en kort sväng var hon där på inskolning, men sedan var hon med mig. Vi åt lunch på Kinakrogen, köpte presenter till födelsedagsbarn, gick på biblioteket, låna böcker, fika med mormor och moster N, köpte gröna "falska foppaskor" som lilla O älskar (hon valde själv färgen) och sedan så spårade det ut.....TOTALT.
Jag glömde bort att hon inte hade vilat, att hon bara är 2 ½ år, hon tappade bort sitt halsband och armband, blev hysterisk grät, ville inte gå mer, vi letade överallt...ingen visste vad de fanns...jag med massor med kassar och en ledsen O som bara skulle bli buren. Svettringar under armarna, huvudvärk och såååå trött...
In i bilen, lilla O vill inte sitta fast, skriker hela vägen hem, jag höjde musiken i bilen och ignorera, började sedan skrika i kapp.....(Mogen mamma???)

Hemma, lilla O får nyponsoppa, vi somnar i soffan båda två. Skönt.
H hemma - äntligen någon att dela ansvaret med.

Jaja.