Bitterfittan

just nu läser jag boken Bitterfittan,
läser och funderar,
läser och känner igen - känner mig mindre ensam,
får svar på frågor och känslor som jag burit inom mig de senaste åren.
jag är en riktig bitterfitta med stolthet samtidigt är det så sorgligt att inse att saker och ting är som det är, även om jag kanske inte köper allt som står i boken, så köper jag i alla fall det mesta.
vojne vojne.

jag är en bitterfitta.
jag är en sådan som inte nöjer mig,
som vägrar nöja mig i det skedet som jag befinner mig i mitt liv,
H har rätt när han säger att jag blivit mer besvärlig, inte lika lätt att göra nöjd -
när jag läser vissa stycken i boken så tänker jag tacka fan för att jag inte är en person som nöjer mig....för det vore som att acceptera - vore som att niga och tacka och säga:
okej, lilla gubben, du är man och det är synd om dig därför ska jag ta hand om både dig, lilla O, huset, praktiska saker, jobba heltid och enbart leva dina drömmar...IN YOUR DREAMS.
jag vill försöka skapa en relation där båda får plats, där vi har gemensamt ansvar, lever ut varandras drömmar, plockar upp varandras skit, stöttar och puschar....
jag säger inte att H inte vill det, jag tror att han visst har ambitonen att dela lika- vi bara inte gör det i alla fall...vi går i gamla traditionella fotspår...
han tycker de gamla spåren är ganska bekväma, jag tycker att de är trånga och obekväma.

men jag tror på oss, på vår förmåga att kämpa, hitta nya vägar och försöka nå fram till varandra.
jag tror vi fixar det - vi har inga andra alternativ.
kantstötta och lite vimmelkantiga, men vi fixar det förr eller senare, på ett eller annat sätt.
så det så.