Jag förstår inte varför det känns som om jag måste agera.

Jag förstår inte varför det känns som om jag borde skicka ett sms och skriva jag älskar dig.

Jag förstår inte varför det känns som om det är jag som har gjort fel, när allt jag är har gjort är att stampa med foten i marken och skrika : Nu får det fan vara nog- nu räcker det! Jag är värd mer.

Jag förstår inte varför.

Varför jag på en gång vill rätta till,

göra om,

förmildra,

när jag bara varit ärlig, rak och tagit mig själv på allvar.

Det är ju jag som borde få sms med orden jag älskar dig.

Det är ju inte jag som ska agera.

Släta över och göra ogjort.

Ändå känner jag som jag gör.

Konstigt.

Väldigt konstigt.

Och inte speciellt kul heller för den delen.