I bilen på väg till Småland får jag ett samtal från en vän.
Hon är trött, lite ledsen och vill delge sina tankar för hennes närmsta vänner ska separera efter 17 år tillsammans, två barn, hus, lån...ja, allt.
Det är kvinnan som väljer att gå -
efter år av försök
efter år av tjat, önskan, hopp och längtan om att saker och ting blir bättre, måste bli bättre-
nu orkar hon inte längre
nu vill hon inte längre
nu vill hon börja leva igen-
för sin skull.

Så djävla modigt. Ja, det var min första tanke: Så djävla modigt!

Mannen har brytit ihop, gråter, skriker - vill inte bli lämnad, säger att han nu inser att han själv bidragit till att hon väljer att gå, han lovar förändring, han lovar himmel och skog- han gråter så han snorar, ligger på golvet i fosterställning och ber om lite hopp.

Men sa min vän, Kvinnan som väljer att lämna hon har inget hopp att ge, hon är färdig. Hon har stängt av, tryckt på off knappen, kastat känslorna i sjön, hon vill inte mer. Hon är klar. Hon är så klar att fastän hon inte vill, så är hon beredd att träffa barnen varannan vecka fastän hon vill helst ha dem på heltid. Hon är så klar att hon är villig att sälja huset.

När vi lägger på, berättar jag kort för H vad som hänt.
H blir lite blek och tyst.
Efter en stund säger han: Det där kan ju vara vi.
Ja, svarar jag - det där är vi på god väg att bli.

För det är sanningen, om ingenting sker- så är det så det kommer att bli.

Så då händer det ngt med H, hela veckan har han varit annorlunda, mer närvarande, omsorgsfull, hängiven och hjälpsam. Visst vi har semester, men något i honom har vaknat.
Och jag är faktiskt lite häpen och jag hoppas innerligt att det håller i sig.
För den här mannen som han är nu, är jag tokkär i, den här mannen han är nu, gör mig lycklig och glad- vill jag hålla i handen när det krisar, den här mannen har jag saknat. Och jag är så förbannat glad att han har kommit fram.

Vi lägger renoveringen på is, E säger han- vi måste satsa på oss, dig och mig och barnen.
Så himla skönt.
Så himla bra.

Nu ska jag skita i om prinsen förvandlas till groda nästa vecka, nu ska jag bara njuta av att han är här....(åtminstone försöka)...
bara det är semester!

/E