Hemma en liten stund, det känns inte så mycket som mitt hem för tillfället.
Jag försöker tänka positivt men det är lite hopplöst ibland, speciellt när man ser hur det ser ut - oh my god.

Muminland var helt ok - lite väl kommersiellt: fan vad mycket pengar saker och ting kostar.
Men muminhuset var blått och fint och som sagt: det var helt ok.

H och jag försöker undvika varandra, det känns bäst så (överlevnad) - det blir för många snäsningar, irretation, och suckar - men men, allt går i perioder, sånt är livet eller?

Mina depåer är fyllda, jag kan inte få mer, ändå står järnet still på 99...konstigt.
Bebisen snurrar runt i magen, hjärtat slår, och jag blir bara mer och mer nyfiken på vem som är där inne..Lilla O har bestämt att det är en lillebror punkt slut. Ingenting annat är godtagbart enligt henne. Jag vet inte vad jag ska tro...lutar mer åt att det är en gosse, men sannolikheten talar för en liten tös...oavsett: Hjärtligt välkommen!

En vecka kvar av semestern, är öppen för förslag, åker nog ut till landet några dagar...sen börjar vardagen igen...

Kramar E