Underbara livet...

...det känns lite som om jag är tillbaka....
..lite trött, finnig med fett hår men piggare, vaknare och gladare än på länge-
wonderful!

Vi har varit hemma idag, fixat och donat med allt möjligt, inne och ute,
kratta löv, vattna blommor, montera ihop en gungställning, hängt tvätt,
grillat och legat i hammocken.
Jag gillar att bara vara hemma - känner lugnet i mig.

Imorgon ska lilla O få en lekstuga.
Det är lite trix och fix, men H tycker bara att det är roligt, han mäter, bär stenar, plankor, ringer kompisar som ska hjälpa till att transportera, sen ska den renoveras och målas om lite...den är ju bättre begagnad och står förnärvarande på en kompis tomt.
Jag blir glad när H är glad.

Vi pratade igår om livet, om känslor och det kändes underbart.
Livet passerar i en sådan hastighet att man inte hinner med, att man inte orkar, släcker lampan med olust känsla, säger knappt godmorgon till varandra, blir små sura för ingenting.
Men H bröt det igår, jag var på stridshumör, drämde saker i bordet, och var sur men så kom han, kramade om mig, tog min hand och sa kom...
osså pratade han.

Och allt kändes så skönt, befriande och även om det egentligen inte var ett roligt samtal, utan ganska tungt, kände jag att han gör mig delaktig!
Halleluja moment.
Amen!

P.s Jag har sökt ett nytt jobb...håll tummarna!