Kärlek, trots och choklad glass

Jag tycker att det är knepigt att vara förälder.

Det är roligt, underbart, gränslöst mycket kärlek men det är också väldigt knepigt.

Lilla O testar - hon letar efter gränser och blir så ledsen och arg när det tar stopp.
Hon gråter, skriker, puttar bort mina händer, hon vill kramas men vill ändå inte kramas- hon vill vara nära men ändå långt borta.

Det är som om det går från vackert väder till storm på två sekunder, för att sedan vips bli vackert väder igen och jag, ja jag råkar tycka att det är ganska knepigt.
För jag hänger inte med - vad gjorde jag för fel denna gång?

Det är en kamp om det mesta, om att ha tröjan på, om att tvätta munnen efter en smarrig choklad glass, om att inte få glass till frukost, eller att jag rör mig, hur jag rör mig, tallriken som flyger, maten som inte äts, munnen som inte vill öppnas vid tandborstning, blöjan som absolut inte ska bytas.

Det är så jobbigt för oss alla tre. Speciellt för Lilla O. Men som en klok man eller kvinna sade: Även detta går över...(tack gode gud för det!)

Smet hemifrån en stund, blev klippt av en kompis- klippte lugg och ser annorlunda ut.
Vet inte vad jag tycker om det. Vet dock vad H tyckte.*ler
Han längtar nog tills den växer ut....

Puss E.